HjärtSpecialisten

Två läkarbesök idag. först fick jag träffa min nya husläkare som jag blev positivt överraskad av, mycket trevlig läkare som inte jiddra massa utan bokade in sjukgymnastik , förlängde sjukskrivningen och skrev ut recepten helt enligt mina önskemål. Återbesök i januari nästa gång

Fixade sedan med lite ärenden innan besök två hos specialistmödrarvården som skulle kolla hjärtat på ” Lillefot ”… En sten lättade när han sa att allt såg normalt ut .. Sååå skönt !

Sedan bar det av till Köpenhamn och tivoli med barn och make .. Många karuseller åktes av alla utan mej och vi hade några helt otroligt roliga timmar i Danmark . Behöver Jag säga att vi alla är sjukt trötta nu ? Barnen sover redan 🙂

Underbar dag ..
Tack alla inblandade
Nu några piller mot värken och sova ..

IMG_0301.JPG

Tragiskt

Det finns något oerhört tragiskt att ligga i ett mörkt, depressivt rum och bara stirra i vägen eller taket. Det är fruktansvärt att vara så tom att ingenting når hjärtat eller själen. Att inte kunna le ens åt det finaste och roligaste. Att inte vilja någonting överhuvudtaget…

I mig finns ingen längtan, ingen saknad, ingen vilja, ingen önskan och inga känslor. Men som jag försöker. Jag försöker och försöker och försöker och försöker! Men jag orkar inte försöka mer nu. Gång på gång samlar jag ihop spillrorna av mig själv. Jag reparerar, pusslar och klistrar, allt för att att gå sönder igen redan innan jag hunnit bygga upp mig själv igen. Och för varje gång jag går sönder blir bitarna av mig själv fler och fler. Snart är de så små att det inte finns något kvar att limma ihop. Då ligger jag där som söndersmulat glas, som någon som var alldeles för skör för att klara av livet.

Det hade varit så mycket enklara att hantera alla mina sjukdomar om jag slapp trampa vatten i detta enorma, bottenlösa, svarta hav. Klart att min livssituation gör livet svårare att hantera, men nu har mörkret blivit för svart.

Men en dag kommer solen gå upp igen. En dag ska jag blicka ut över livet och älska det av hela mitt hjärta. En dag kommer jag se tillbaka på det här söndriga helvete och känna mig så stark och lycklig för att jag tog mig igenom det. Det är bara svårt att tro på just nu.

Hon går omkring i ständig natt, väntar på dagen som aldrig kommer. Hon går sönder när hon andas, men vägrar ge livet det sista andetaget

Huvudvärken gör verkligen sitt bästa för att besegra mig idag. Det känns som att den är ute efter att förgöra mig för gott. Den hånar mig, spottar på mig och skrattar åt mig. Jag skulle så gärna vilja slita huvudvärken ur huvudet och ge den en rejäl omgång. Skrämma livet ur den så att den aldrig vågar bosätta mig i mitt huvud IGEN

Jag har fått två stenhårda svullnader vid tinningarna. Det gör hemskt ont, det känns som att någon pressar sina tummar in i tinningarna på mig. Det trycker på ögonen och resten av huvudet. Trots att jag knaprar   citodon så tog  det INTE bort smärtan heller, inte ens toppen av den. Värdelöst!

Det är oerhört svårt att tänka bort huvudvärken. Den är omöjlig att ignorera. OCH jag avskyr att bara ligga här i soffan medan klockan bara tickar och tickar. Högre och högre, fortare och fortare. Tick. Tack. Och där var livet över. Synd att du INTE fick chans att leva det…
Det enda jag vill är att huvudvärken SKA gå över. Låt det göra hur ont det vill i kroppen men snälla, snälla låt huvudet vara nu. Det räcker!

Ännu en Super-Hjälte-Mela-Bild

IMG_0252.JPG

Det är så underbart kul när D skickar bilder han målar ” av mig ” … ja jag e förskönad på många sätt på bilderna men alla kan vi få drömma

Denna gången blev det en ” krigare ” ..

En riktig skit dag har jag haft och han la ner tid på att pigga upp mig , det är en riktig vän det .. Väntar redan på spänning efter nästa bild !

Blodflödeslabbet

Idag kom kallelsen till Blodflödeslabbet ( fancy name ), där dom ska kolla Vildes hjärta.
Så fort jag läste brevet så fick jag en klump i magen, självklart kommer allt se bra ut ( peppar sig själv ) men man kan ändå inte hjälpa att Mamma-hjärtat gör lite ont och att det blir lite nervöst ..
Jag menar, tänk om ?
Jag vet man inte ska måla faan på väggen, men jag har en tendens att göra detta ibland..
Vill bara ha den jäkla undersökningen ( som dessutom tar 30-45 min att göra ) gjord nu så man kan släppa tankarna om att något ska vara fel med Lillefot .

Sjukt egentligen att mediciner jag proppat kroppen med för att kunna funka, kan ställa till det så mycket .
Även fast jag slutade med typ ALLA mediciner i samma veva som jag kissade ett + så kan dom ha ställt till det.
Självklart är det sjukt bra att vi får möjligheten att Se våran Vilde en gång till och att man kan göra undersökningar som visar om något är väldigt knas, samtidigt som jag har lite delade känslor av sånt.
Ska man kunna kolla allt ?
Vad händer och hur reagerar du om du får väldigt dåliga nyheter ?
Eller ska man kanske bara njuta av graviditeten så mycket man kan, och sedan får man helt enkelt ta det som det kommer ?

Mycket tankar och funderingar i denna Ank-vaggande kroppen nu .

Dom stora barnen kommer i helgen !!
Som jag längtar , och så mycket vi ska hinna göra under deras lov, det ska bli så sjukt roligt …
Kan det inte bara bli lördag nu !!

idag försökte jag mig på att duscha själv, gick rätt bra men fick be om hjälp med att tvätta håret och komma ur badkaret.
Får så sjukt dåligt samvete mot min make att jag måste be om hjälp med sådana simpla saker som att duscha, eller borsta håret, eller öppna förpackningar som är alldeles för svåra för mig.
Vill inte han ska känna att han aldrig får vara ledig !! Jobbar inom vården och sen när han kommer hem så måste han ” passa upp ” mig, nu vet jag att han inte känner så, för vi har haft många diskussioner om det när jag deppat ihop i en ångest attack att jag bara är i vägen och allt sådant, men ändå har jag den känslan som spökar lite i bakhuvudet.

I nöd och lust heter det juh ..

Jag själv skulle inte ha några problem med om det va ombytta roller, men att vara DEN som behöver all hjälp det suger verkligen .. Det är förbannat tur att jag är så envis som jag är ändå, det kommer man väldigt långt på

Dislocation

IMG_0235.JPG

Vet ärligt inte vad det är frågan om riktigt .
Balansen är sjukt dålig , och jag lyckades ramla och slå axeln ur led i morse , det brukar kännas , men inte göra svinigt ont som det gjorde idag , och efter fallet så har axeln haft svårt att hålla sig på plats .

Hade tid hos sköterskan idag med min hand och när jag va där kom läkaren och klämde och kände lite på axeln . Inget är trasigt iaf , men när hon höll på så ” poppade ” den iväg igen och hon skrek rakt ut och bad om ursäkt …

Här hemma nu har den hållt sig rätt lugn , maken har fått dra den rätt en gång .
Nu har jag iof mest legat bara , sjukt trött i hela kroppen .. Kroniskt trött !!

Hur mår ni alla andra idag och vad sysselsätter ni er med ?

Oberoende

För mig har det alltid varit väldigt viktigt att klara mig själv ..

Beskriv Mela med en mening och många säger
– Kan själv !

Men varför är många så negativa när jag säger just – kan själv ?
Alla säger åt mig att jag ska be om hjälp , jag ska inte göra sådär , och varför är du så förbannat envis hela tiden människa .

Kanske är det just min envishet som gjort att jag kommit så långt ? Att jag trots allt ännu står upp ?

Att behöva be min make om hjälp när jag ska duscha är inte så jävla roligt , så jag försöker !
Oftast slutar det i frustration och att mina bandage e nerblötta men Jag duschade iaf …
Men när ser kommer till att tvätta håret så måste jag ha hjälp ..

Ligger i ett varmt bad nu ..
Fyller man inte badkaret ända upp så funkar det trots att handen är i ett paket , enda bökiga är att komma upp , men det brukar lyckas även om synen av en gravid flodhäst som kravlar sig upp över kanten inte är den vackraste 🙂

Ännu en bild

Det är otroligt skönt att en del ser mig som ” stark ” , en ” krigare ” och fighter ….
För man känner sig verkligen inte som det alla gr ..

Tack igen D för bilden .. Väntar med spänning på fler

IMG_0192.JPG

Tillfreds i sinnet

Det enda jag skriver om numera är hur ont jag har , hur jag slåss med läkarna och att jag är deppig .
Det är inte så att jag med vilje målar vardagen grå svart , för tro mig det är så otroligt mycket färg i min värld , och trots allt mår jag ändå väldigt bra .

Sen har jag alltid varit en känslomänniska , försökt stänga av men det är väldigt svårt för sånna som mig ..

Jag är lycklig på många plan , mycket har hänt sista året , och jag är så sjukt tacksam för alla som finns runt mig ..