Är vi olyckligare nu än tidigare?

Visste du att vi äter mer lyckopiller än någonsin?

Och när jag säger lyckopiller, så menar jag de serotoninhöjande preparat som ges vid mildare depressioner, tvångstankar och ångestattacker. Serotonin är en signalsubstans som produceras av hjärncellerna och påverkar humöret så man känner sig glad, tillfreds och lugn. Hormonet reglerar även koncentrationsförmågan och impulskontrollen, sömnen och sexlusten. När man är deprimerad finns det ibland mindre av hormonet serotonin i hjärnan än normalt.

Vad beror det på att vi äter mer tabletter mot nedstämdhet – är vi olyckligare nu än tidigare?

Eller kan det helt enkelt vara så att vi har svårare att stå ut med nedstämdhet, nu är tidigare. En kompis sa till mig en gång “Varför ska jag behöva stå ut med att må dåligt, när det finns tabletter som gör mig glad igen? Precis på samma sätt som jag medicinerar bort huvudvärk.”

Låt oss fundera en stund över detta påstående. Det låter ju vettigt eller hur?

Att ta en tablett innebär att jag gör något konstruktivt åt mitt lidande, istället för att gå runt och lida.

Men om du har ont i huvudet varje dag under en veckas tid, skulle du inte gå till doktorn då?  

Jag hoppas det!

Eller skulle du åtminstone inte börja fundera kring orsakerna till att du har ont i huvudet varje dag – stress, nackproblem, att du äter eller dricker för dåligt? För är inte smärta ett sätt för vår intelligenta kropp att signalera att något är fel. Är det då konstruktivt att ta en tablett? Ja, tillfälligt. Men mer konstruktivt är det att fundera över varför och vad kan jag göra åt det?

Så vad är smärta i själen – om inte själens sätt att tala om att något är fel. Eller som Freud menar att ångest är ett sätt att skydda vårt eget jag. Så vad är konstruktivt här – att ta en tablett eller att undersöka varför och vad kan jag göra åt det?

Missförstå mig inte nu mina kära vänner. Depression är en mycket allvarlig sjukdom som kan komma att behöva medicinering. Om du har en konstaterad depression ska du ta din läkares råd på största allvar och anser de att du ska äta medicin – då ska du göra det. Vad jag talar om är vårt rädsla för att känna oro, smärta och sorg. I vårt lyckojagande samhälle så är det näst intill skamligt att känna dessa känslor.

Jag har mött kvinnor och män som har fått tabletter utskrivna för att kunna fungera som vanligt vid skilsmässor eller anhörigas bortgång. Men varför? Vid akut sorg ska du inte behöva vara som vanligt – för inget är som vanligt när du har mist någon du älskar.

Det är fruktansvärt att må dåligt – men  – det finns en anledning till att du mår fruktansvärt…..

Vi har känslor av en anledning och ibland kan det vara mer fruktbart att stanna kvar i det som gör ont en stund. Se efter om du kan stå ut ett litet tag innan du äter en tablett.

Ta hjälp av vänner, terapeuter eller själasörjare och sök efter roten till vad det är som gör ont.

Det är inte skamligt att ha ångest, känna oro eller nedstämdhet. Det är en del av livet…!!

Annonser

Ordbajseri

Jag får ingen ordning på orden..
Inte på bokstäverna heller

Försöker skriva, måste anstränga mig, men inte ens då går det.
Hjärnsläpp
Blackout
Lock down

Fingrarna låser sig, hjärnan sammarbetar inte , och det blir inget av det helt enkelt.
Blankt…

Vet inte ens varför jag försöker idag ..
Känner mig tvingad att skriva.
Som ett jävla svart moln som hänger över mig.

Kanske borde man ta en pause ?

Jag och mina jävla pauser …….

Nä, tar min skrivkramp och lägger mig, försöka samla lite kraft och ork för
morgondagen.. Kanske hittar jag lite ord på vägen som jag kan pussla ihop..
Kanske ..

Kan man sätta livet på pause

Jag har sökt efter ord i flera dagar. Försökt andas genom smärtorna, bita ihop och skriva. Men jag bara stirrar på mobilen. Och när jag gjort det tillräckligt länge så är jag alldeles för trött för att försöka på nytt.

Idag har värken i axeln och nacken varit svårare än de varit på länge. Även händerna och armarna har börjat göra mer och mer ont. Och så huvudvärken, alltid, alltid. Och jag vet inte om jag grät av smärta idag eller på grund av hopplöshet. Frustration kanske. Eller den mörka meningslösheten. Förmodligen fällde jag tårar över alla dessa anledningarna.

Det är det här med att ständigt kämpa. Och den enorma rädslan för att aldrig någonsin bli fri igen. Det är som att tvingas springa fort, fort och veta att du aldrig någonsin får stanna för att vila eller återhämta dig. Du ska springa resten av livet, tills du dör.

Det är det där med att vakna och vara alldeles utmattad. Och det är det där med att veta att det egentligen är lönlöst att kliva ur sängen men du tar dig själv i kragen, så hårt att du nästan stryps, och slösar dina sista krafter på att inte ge upp helt och hållet..

Det är helt enkelt ingen bra dag idag, och har varit kämpigt ett tag. Så jag är så otroligt trött just nu , och räcker helt enkelt inte riktigt till känner jag ..

Är det okej att sätta hela livet på pause en stund ?

 

Tänd Ljuset alla gudinnor ! 

Med all sexstress som finns i samhället, med retuscherade bilder och porrfilmer,är det lätt att omedvetet bli påverkad av hur man ”måste” se ut.
Men det finns inget ”hur man måste se ut”. Din partner tycker om dig med eller utan celluliter, med eller utan valkar (och gör hon/han inte det så är personen redo att bli FET-DUMPAD)

 Jag vet att de flesta tjejer och killar tänder på ”vanliga kroppar”,utrustade med såväl bristningar som gropar. Det är synd att så många tror att man måste se ut precis som en fotomodell för att kunna njuta av sex.

Våga släpp loss och ge dig Hän !!

Tänd Ljuset Tjejer !! 

Osäkerhet är mer osexigt än Valkar..



Nu dör jag pga sömnbrist 

Jag brukar få mindre ont i mina leder när kylan kommer . Alltid mått bättre av att det är svalare . Sommrarna kan vara riktigt vidriga både för min hud och mina leder …

Men när det bara pang bom slår om från att ha varit nästan vår-väder till att bli -8 grader och blåst ( så det känns som – 14 ) då hänger inte riktigt min kropp med och den sparkar backut rejält .

Det har knäppt i varenda liten del av kroppen idag på jobb , jag har känt hur höfterna varit på väg att luxera när jag rört mig och huden känns som att jag har åkt i torktumlaren alldeles för länge och hela min kostym har krympt … Det gör rätt ont alltså ! 

Så fort Lillefot har beslutat sig för att sluta sina små blåa och somna så ska jag dra täcket över huvudet och sova … Natten till idag blev inte många minuter bara pga medicinerna som jag va tvungen att ta igår så kroppen kanske skulle få en liten chans att återhämta mig …

Tyvärr är det alltid så ! När jag måste ta muskelavslappnande och morfin då vet jag att det inte blir mkt sömn …. Men ibland är det ändå trots allt rätt skönt att smärtan kanske lindras lite … 

Minns en läkare på Danderyd som jag hade när dom skulle försöka få bukt med min sömn , han sa ofta – Det kan kännas som Du ska Dö för att du är så trött , men man kan inte dö pga att man inte sovit , så offra en natt eller två ibland . För den vilan kroppen får när den slipper slåss mot smärttopparna är väldigt viktig ..

Nä man kan inte dö av sömnbrist , men just nu är jag så trött så det känns så …
Night !

Still Going Strong

Jag blir kvar på min nuvarande arbetsplats ett tag till … Japp , idag hade jag möte med chefen och hon påpekade om och om igen att hon verkligen vill ha mig kvar …

Klart att det värmer det lilla hjärtat att hon vill ha mig kvar , eftersom jag trivs så bra med mina kollegor och brukare .. Samtidigt va det en bitter smak i munnen när jag tackade ja till att fortsätta vikariatet och veta att en annan kollega blev utan för att jag blev kvar …

Pratade dock med kollegan som sa om och om igen att det va i sin ordning och att jag faktiskt hade förtur , för jag har varit där längre … Men hon är så otroligt duktigt den tjejen ! Så lite ont gör det … Men hoppas ( och trot ) det kommer ramla in timmar för henne hos oss …. 

så ja … Grattis till mig då ! 

Man kan återigen andas ut ett tag och koncentrera sig på andra saker ..

Men IOM att jag varit lite osäker på hur det skulle bli så har jag haft ögonen öppna på andra jobb också , som back up , och ett ställe hörde av sig igår och ville träffa mig för en intervju.. Inom psykiatrin som jag iof älskar att jobba med !! … Men ärligt ! Kommer kännas rätt skönt när jag hör av mig till dom och säger att jag får hoppa den intervjun , för jag ville ju helst av allt stanna där jag är nu …

Bra start på det nya året ! 

Tillbaka till verkligheten 

Nytt år … Nya löften ( vilket nyårslöfte är erat?) … Nya tag … 

Tillbaka på jobbet igen , inte varit mkt ledigt denna julen dock men man har enda fått en dag eller två här och där som behövts ..

Mitt vikariat går snart ut .. Ångest ! Vad kommer hända ? Sista mötet med chefen va ju inte direkt jätte upplyftande om jag ska vara ärlig men hoppas min magkänsla bara spelar mig ett spratt .. Trivs ju som fisken i vattnet där jag är och vill verkligen inte det blir nån större förändring ..

Va rädda om er ….

Mitt nyårslöfte ? Att jag ska fortsätta må så bra som jag gjort sista tiden i min EDS  .. Sen kanske det inte är något JAG kan bestämma så mkt över men vi hoppas det rullar på som det gjort