GästBlogg: Daniel

Vänner och Kärlek va ämnet …
Vänner är vänner och kärlek är kärlek, eller hur var de det var sagt. Jag kan inte riktigt sätta ett tecken eller starkt begränsat svar på vad jag anser som vänner och kärlek längre, inte efter jag träffat en så underbar människa som Mela.
Har ansett länge att vänner är de som finns omkring mig med hjälpande händer, med ett glatt leende när de behövs, en klapp på axeln när dagen känns grå o trist.
Kärleken är den som skall vara där för jämnan 24 timmar om dygnet och vilja förstå mig i mina problem, förstå mig i mina synder och glädjeämnen.
Men vart ska man placera en människa som ger en stöd via en tanke, som frågar en hur man mår, skickar meditativt en kram via sms som om de var min egen tanke.
Som frågar för att den vill veta o inte för att ha som öppning i ett samtal.
Jag vågar inte berätta för en vän vilka min personliga komplex är, jag vågar inte gråta och visa öppna känslor inför en vän då jag tidigare fått svaret att ”du är en bra kompis” som hjälper mig med min cykel…som hjälper mig o flytta och städa.. som ställer upp o visar empati..
Jag har dragit i snöret som visar den suddiga bilden av mig under en väldigt lång tid, den som visar att jag har en armkraft o bära o ett hjärta att gömma andras smärtor.
NU har jag träffat denna människa eller vad hon nu räknas som.. stjärna eller gloria…ängel eller hjältinna…inget ”eller” finns längre då jag fått bevisen om att man kan vara allt på en gång.
nu till detta med kärleken..  
kärleken till en vän..
kärleken som gör att man går upp på morgonen o vet med sig att de finns nån som tänker på en, som kan berätta när som helst utan att man behöver fråga att man behövs.. o att man behövs som jag är… inte som jag bör.
Jag kan numera tro på de där berättelserna om vänner som ställer upp, som jag kan känna mig trygg i att dela med mig av mina problem till, som tar emot min glädje med sin egen famn.
Jag kan oxå ställa krav på mina tidigare vänner på ett sätt som gör att de istället för o fråga mig om pengar…bärhjälp och empati frågar mig om hur jag mår så vida de inte sprungit iväg i rädslan om att jag ska se dem som falska.
På 6 månader har jag upplevt, riktig vänskap, glädje, skratt, kärlek…6 månader av upplysning där ett av mitt livs största hinder har raserats med enkelhet tack vara min vänskap till hjältinnan..
operation…sjukdom…har slagits sönder till ett livshinder löst som sanden jag skrivit de tidigare orden om vad vänskap o kärlek är.
Kärleken är för mig nu en elitstyrka, en grupp av människor som är starkare än något annat.  en grupp där vi stöttar och bugar. alla känner inte varandra men de är lika behövda iaf.
Vänner är inte ett ord i en bok längre, vänner är mitt liv annars hör dom inte hemma där.
Jag är inte den rädda personen längre att förlora vänner pga krav, krav på ärlighet.
ärlighet är ett krav att få vara med i min elitstyrka…ärlighet som sägs vara en enkel egenskap, eller hur var de nu…
Jag kan berömma dig dagen lång… men oxå få dig att inse att dina brister är något jag älskar..
Varför ser jag till en person som är speciell, som sticker ut, som lyser med att vara annorlunda och som i andras ögon inte är normal.
en person som är normal är den som står bland 100 likadana personer med samma kläder, med samma egenskaper och samma feghet i att vara sig själv. En person som är speciell är en som stolt visar att denne är modig, som är sig själv, som är ärlig om vad denne tycker så man slipper visa sig falsk.
Mela är den mest speciella personen jag vet, den mest modiga, otroliga och sagolika… för de är i sagor som hjältarna finns… eller 😉 ?
Annonser

Gästbloggare …

Jag kommer ha några Gästbloggare lite då och då här 🙂
Vänner till mig …
Shit alltså, jag kommer släppa ” tangenterna ” till nån annan en stund.. Thats Big !

Nåt ni vill dom ska skriva om ??