Är vi olyckligare nu än tidigare?

Visste du att vi äter mer lyckopiller än någonsin?

Och när jag säger lyckopiller, så menar jag de serotoninhöjande preparat som ges vid mildare depressioner, tvångstankar och ångestattacker. Serotonin är en signalsubstans som produceras av hjärncellerna och påverkar humöret så man känner sig glad, tillfreds och lugn. Hormonet reglerar även koncentrationsförmågan och impulskontrollen, sömnen och sexlusten. När man är deprimerad finns det ibland mindre av hormonet serotonin i hjärnan än normalt.

Vad beror det på att vi äter mer tabletter mot nedstämdhet – är vi olyckligare nu än tidigare?

Eller kan det helt enkelt vara så att vi har svårare att stå ut med nedstämdhet, nu är tidigare. En kompis sa till mig en gång “Varför ska jag behöva stå ut med att må dåligt, när det finns tabletter som gör mig glad igen? Precis på samma sätt som jag medicinerar bort huvudvärk.”

Låt oss fundera en stund över detta påstående. Det låter ju vettigt eller hur?

Att ta en tablett innebär att jag gör något konstruktivt åt mitt lidande, istället för att gå runt och lida.

Men om du har ont i huvudet varje dag under en veckas tid, skulle du inte gå till doktorn då?  

Jag hoppas det!

Eller skulle du åtminstone inte börja fundera kring orsakerna till att du har ont i huvudet varje dag – stress, nackproblem, att du äter eller dricker för dåligt? För är inte smärta ett sätt för vår intelligenta kropp att signalera att något är fel. Är det då konstruktivt att ta en tablett? Ja, tillfälligt. Men mer konstruktivt är det att fundera över varför och vad kan jag göra åt det?

Så vad är smärta i själen – om inte själens sätt att tala om att något är fel. Eller som Freud menar att ångest är ett sätt att skydda vårt eget jag. Så vad är konstruktivt här – att ta en tablett eller att undersöka varför och vad kan jag göra åt det?

Missförstå mig inte nu mina kära vänner. Depression är en mycket allvarlig sjukdom som kan komma att behöva medicinering. Om du har en konstaterad depression ska du ta din läkares råd på största allvar och anser de att du ska äta medicin – då ska du göra det. Vad jag talar om är vårt rädsla för att känna oro, smärta och sorg. I vårt lyckojagande samhälle så är det näst intill skamligt att känna dessa känslor.

Jag har mött kvinnor och män som har fått tabletter utskrivna för att kunna fungera som vanligt vid skilsmässor eller anhörigas bortgång. Men varför? Vid akut sorg ska du inte behöva vara som vanligt – för inget är som vanligt när du har mist någon du älskar.

Det är fruktansvärt att må dåligt – men  – det finns en anledning till att du mår fruktansvärt…..

Vi har känslor av en anledning och ibland kan det vara mer fruktbart att stanna kvar i det som gör ont en stund. Se efter om du kan stå ut ett litet tag innan du äter en tablett.

Ta hjälp av vänner, terapeuter eller själasörjare och sök efter roten till vad det är som gör ont.

Det är inte skamligt att ha ångest, känna oro eller nedstämdhet. Det är en del av livet…!!

Annonser

Den Känsliga Själen Är Starkast i Världen

Jag känner så oerhört mycket.
Så många känslor som jag inte ens vet namnet på.
Jag är känslig som en fjäder för vinden och det allra minsta kan röra upp de mest främmande känslor.
Jag känner mycket och jag känner stort. Det behöver inte alltid varit något dåligt.
Jag kan tack vare mitt stora känsloliv verkligen uppskatta små saker, små händelser och små drömmar.
Men när känslorna har släpats genom mörker innan de når mig är jag inte riktigt lika glad över att ha känslorna så nära. De blir tunga att bära och uppmanar till tårar, sorg och förtvivlan. Då är det inte lika roligt.
I de stunderna känner jag mig så svag. Svag som inte kan stå emot, som inte kan låta bli att gråta eller som inte klarar av att hålla mig ovan ytan. Jag är svag, jag vill vara stark.

Men så inser jag att styrka inte definieras genom att känna så lite som möjligt.
Att vara stark är inte samma sak som att vara känslolös. Att vara stark innebär att faktiskt känna alla de där jobbiga känslorna och ändå resa sig upp och fortsätta livet. Att torka tårarna om och om igen, att häva sig upp på sina bara armar efter ett fall, att säga: ”jag orkar inte” och sedan fortsätta i alla fall. DET är att vara stark.
Att gå igenom helvetet med blicken mot ljuva drömmar.

Alla ni som läser här, oavsett om ni har någon sjukdom eller ej, är starka.
Ni som kämpar, som gråter och ni som känner hopplöshet.
Att ni tar er vidare till morgondagen är en stor bedrift.
Ni är starka, hur mycket känslor ni än känner.

 

Orkar ni , så orkar jag

Att leva med flera kroniska sjukdomar innebär för många en ständigt pågående kamp där svängningarna i sjukdomstillståndet kan komma utan förvarning, växlingarna vara många och konsekvenserna svåra att förutse. Det kan vara som jag beskrev en gång ”Det är inte att ha en sjukdom, det är ett levnadssätt”. 

För mig innebär det att ha sjukdommarna ständigt närvarande, tillvaron var ständigt överskuggad av någon av sjukdommarna och fruktan över att dom skulle ta över helt konstant närvarande. 

Det är en ständig kamp, ibland vinner man och ibland tar sjukdomen över.
Men i detta inlägg tänker jag inte berätta om MIG, den sjuke, utan jag tänker ge mina nära lite mer plats.

För det är dom som är mina änglar, det är mycket tack vare alla mina nära och kära som jag orkar.

För om ni orkar så måste ju jag orka .

Och där blev det en lång pause, jag tappade helt tråden, eller alla orden rättare sagt.
Hur ska jag förklara hur mycket ni betyder för mig, med bara några rader, utan att det blir långdraget och jag flummar iväg helt och tappar er alla på samma gång ?

Det går helt enkelt inte..

Jag tackar er för att ni inte skäller på mig när jag under vissa perioder har det jobbigt med min värk och inte orkar hålla mig uppe på benen.
Jag tackar er för att ni alltid piggar upp mig med enkla saker som ett litet sms, ett hjärta på facebook, ett bildmeddelande eller ett kort samtal.

Jag tackar för att jag vet att jag alltid kan ta upp telefonen och ringa er när jag precis har kräkts pga alla mediciner och knappt vet vart jag ska ta vägen.

En del av er har kommit mitt i natten, trots att ni själva behöver sova, så har ni kommit till mig och hållt om mig några timmar tills det värsta har lagt sig, och när jag mått lite bättre har ni åkt hem. Utan att kräva nåt av mig.

Jag är så otroligt stolt över att jag får vara en del av era liv.

Min Kärlek.. F .. 
Jag ser ibland hur han kämpar med sina egna krämpor i kroppen. 

Jag ser ibland när han rör sig hur han försöker avlasta sin axel då den gör ont, hur han rynkar pannan när han försöker lyfta saker eller när tvätten ska hängas .

Jag ser också hur orolig han blir när jag varit inne på behandling, jag ser i ögonvrån när jag ligger med huvudet i hans knä, och han stryker bort mitt hår från pannan, hur ont det gör i honom att jag mår så dåligt.

När min frustration blir för stor för mig och jag skriker på honom för jag inte vet vart jag ska lägga all ilska och ledsamhet, så finns han alltid där .

Han har backat mig från första dagen vi sågs, och han backar mig än, och jag vet han kommer backa mig lika länge till .

Samtidigt önskar jag att jag kunde göra så mkt mer.
Jag önskar jag verkligen kunde visa MER hur mycket ni betyder, för orden räcker inte till .

Det känns som jag bara står och stampar men kommer ingenstanns när jag vill beskriva alla känslor jag känner när jag skriver om er, för det är inte bara en sak jag känner utan det är som att alla känslorna på en och samma gång vill komma fram och säga sitt.

Jag älskar er iaf, to the moon and back .. 

Älskar du verkligen dina barn ?

När man blir förälder , mamma i mitt fall , så hamnar man direkt under lupp hos andra mammor . Minsta lilla sak man gör , eller inte gör diskuteras gärna bakom ryggen , i vissa fall rakt i ansiktet också , och man döms väldigt mkt .

Jag har alltid varit en människa som behöver min egen tid . Egentid utan barn eller sambo , jag behöver bara få vara med mig själv .. 

Du är mamma nu , då får man inte sånt !     – Menar du allvar ? Vill du åka bort utan barnen en helg ? Men , älskar du inte dina barn ?

Klart jag älskar min barn ! Dom är helt klart det bästa som finns i mitt liv , alla mina tre grabbar är jag så otroligt stolt över och hjärtat svämmar över med kärlek till dom .. Bara för att jag ibland känner att det vore skönt att åka iväg eller ha en kväll hemma själv utan dom betyder ju inte att jag inte älskar dom !

Och varför kan man inte få egentid eller åka iväg och roa sig bara för att man fått barn ? Ja jag är mamma , men jag är också Mela , bara för att jag blivit mamma så försvinner inte Mela och mina andra behov .

För att jag ska vara den bästa mamman till mina barn måste jag ibland få slippa vara mamma också …

Ibland orkar man inte vara den där toppen mamman ( samtidigt som man ska jobba , städa , fixa mar och allt som hör till ). Man blir trött och otroligt frustrerad på barnen ibland , och vissa stunder kan man ibland undra – Va fasiken har jag gett mig in på (?!?)  Men hallå , ingen mamma är på topp 24/7 , det har jag otroligt svårt att tro . I mina ögon låter det tom , ohälsosamt , att aldrig vara ifrån sina barn eller ibland känna att man inte riktigt orkar med .. Och dom som säger – Mina barn skulle aaaaaldrig missköta sig eller göra nåt fel alls !  …. Grattis till er , säger jag då även om jag har väldigt svårt att tro er .. Mina barn har gjort många dumheter , det är der som kallas Att lära sig . 

I mina ögon är Supermammorna dom som får ta sig an bråkiga barn i affären , dom som tappar humöret ibland och erkänner att FAN va tufft det är , och tar en helg för att tanka energi för att sen komma tillbaka och va en gladare Mamma med energi och bra humör . 

Jag blir jätteledsen när jag läser om hur många ( särskilt mammor ) ifrågasätter sig själva och som roll som mamma , pga att dom jämför sig med alla sk ” Supermammor” , dom där SUPERmammorna som har barn som aldrig gör fel och som bakar frukostbullar samtidigt som dom stryker tvätten . Vi måste släppa lite på kraven som vi har på oss själva , vi kan inte va bäst jämt och Vi orkar inte allt själv , och framför allt vi är så mycket mer än bara mammor …

nu gott folk , nu bestämmer vi oss för att minst en helg i halvåret ska vi ha helt för oss själva och bara koncentrera oss på saker som INTE har med barn eller familjelivet och göra .. Fokuset ska va på OSS själva !! 

Har vi en deal nu ?

Glädje och Rädslor

Det sägs att 5-åriga barn skrattar ca 400 gånger per dag, 6-åriga barn ca 300 gånger, och vuxna ca 15 gånger per dag. Enligt studier av den tyske psykologen Titze så skrattar vi idag ca 6 minuter per dag mot 18 minuter år 1950. Samme psykolog menar att detta beror på att det är tio gånger högre sannolikhet att nutidens människor blir mer deprimerade till följd av högre krav på framgång och prestation. Skrattröskeln har höjts till följd av ökad stress. Hur mycket kommer vi att skratta om tjugo år?

• Varför slutar barn/människor att leka?

• Varför slutar barn/människor att skratta?

• Varför behöver flertalet vuxna människor dricka alkohol för att kunna dansa, sjunga och le?

• Varför betraktas våra mest självklara glädjeuttryck som galenskap om vi inte har alkohol i blodet?

Svaret är – Rädsla.
 

Rädsla att inte duga. Rädsla att inte vara godkänd och accepterad. Rädsla att inte vara tillräcklig. Rädsla att inte passa in. Rädsla att inte tillhöra. Rädsla att skämmas. Rädsla att skrämmas. Rädsla att känna skuld. Rädsla att inte vara älskad och att inte ha någon att älska. Rädsla att misslyckas. Rädsla att lyckas.
Rädsla att leva. Rädsla att dö.

Rädsla. Rädsla. Rädsla.


Att ständigt rätta sig efter omvärldens krav framför vår egen vilja och därmed kliva över våra gränser om och om igen skapar stress. Vi lär oss tidigt att lyssna till den ”yttre rösten” för att bli accepterade. I ett test i USA fick ett större antal barn bära en diktafon under ett visst antal dagar för att se vilka budskap de generellt präglas med. Man kunde konstatera att så mycket som 9 av 10 tilltalade bestod av någon form  av tillrättavisning med den underförstådda eller direkta meningen att barnet i något avseende inte dög som hon var. Det krävs ingen Harvardexamen för att förstå vilken förödande effekt en sådan negativ programmering har på vår självkänsla eller på vår tro på oss själva, eller vilken förödande effekt en sådan programmering har på vårt samhälle.

Sömnlöst.nu

va vi där igen , det där med sömnen ! Jag röstar fortfarande för att man borde ha en kalkontimer inopererad på bröstkorgen som man vrider upp och PANG så sover man . Och när det e dags att vakna , PING så vaknar man pigg , utvilad och reda att fånga dagen .. Inte de här tjafset med att man vrider och vänder sig, ibland i flera timmar innan man lyckas somna , och sen när det är dags att Gå upp när klockan ringer så väljer man att snooza minst 3 gr vilket gör att man bara blir tröttare .

Jag älskar som dom flesta vet att sova , jag är jävligt bra på det också , men jag hatar att somna , och vakna …

Nä !! Mer kallontimers till folket …!

Vad gör ni när ni inte kan sova ? 

  

Jag Fejkar Min Eds

Ja gott folk, ni läste helt rätt.
Jag fejkar min Ehlers-Danlos syndrome hela tiden, många av dom symptom jag har !

Varje Dag
Och har gjort under väldigt lång tid.

Det ligger liksom numera i min natur att göra det; och därför är jag numera fruktansvärt bra på det också.

Ja alltså, nu menar jag inte att jag fejkar dom riktiga symptomen av sjukdomen, hittar på dom, överdriver och låtsas. Dom är väldigt verkliga för mig, och dom är där hela tiden, för resten av mitt liv.
Det är egentligen raka motsatsen nu när jag tänker efter, eftersom EDS är till stor del väldigt osynlig, så har jag lärt mig att fejka mig ” normal ” ..

Här är några som jag lärt mig extra bra, tänker dela med mig till er.

1. Smink !
Dom flesta dagarna tar jag på mig mitt ansikte, min mask.
Min mask för er. Endast dom som verkligen känner mig kan se hur jag mår bakom min mask, och ärligt, ibland kan dom knappt läsa av mig längre. Så bra har jag blivit !

2.  Att Le !
Jag försöker verkligen att göra sånt jag älskar ! Och göra det bästa av dagarna, och dom dagarna som är sämre försöker jag ändå att Le och inte låta dom knocka mig allt för mkt.
Men bara för att jag ler, betyder det dock inte att jag har väldigt ont, men jag försöker vara lycklig trots sjukdomen.
Jag har lärt mig att hantera ” Det är bra med mig, tack ” när nån frågar hur jag mår, för ärligt, hur många vill egentligen veta hur man mår ?

3. Luta mig istället för att stå rakt !
Att stå rakt upp och ner, är sjukt påfrestande för min kropp, både för att det gör väldigt ont och sen så blir ja väldigt lätt snurrig uppe i skallen, och när det  är riktigt illa så händer det att jag bara ramlar ihop.
Så därför ser ni mig ofta stå lutad mot saker, och när jag går håller jag i saker, som tex barnvagnen . Så det är inte för att jag är en egotrippad mamma som är rädd att ni ska köra ihjäl min son när vi är ute och går, nej nej, det hela handlar om att jag MÅSTE ha den som säkerhet.

4. Kan aldrig va stilla !
Stå är jobbigt under perioder som jag skrev där uppe, men även att sitta eller ligga under perioder är jobbigt. Därför rör jag mig väldigt mkt när jag sover, när jag sitter så gungar jag gärna med benen, lägger upp dom i kors, fipplar med mina fingrar.

5. Ställer mig upp långsamt !
Ja, annars åker jag virvelvind uppe i huvudet.. Behöver jag säga mer ?

6 Gömma Trötthet !
Man kan inte se trötthet, om det inte är så att ni känner mig väldigt väl, och dom dagarna det är som värst då ser ni mig inte alls för då är jag så psykiskt trött att jag inte tar mig utanför dörren . Jag har nån gång försökt att ” glömma bort ” tröttheten, och då har jag kollapsat, då har kroppen sagt NEJ , big time .. Men jag har lärt mig rätt väl att hantera de där elementet trötthet, men ibland som sagt kommer det ikapp mig.

7. Hantera Smärta !
Jag har blivit en expert på att gömma min smärta, och då är jag en av dom där människorna som har nästan galet hög smärttröskel , och ni ser inte ofta hur mycket mediciner jag tar , ni känner inte hur varmt jag badar för att lindra kroppen, preppar kroppen med vad som helst som gör att det lindras.
Jag döljer det jävligt bra !

8. Ortroser, tajta kläder och Tejp !
I skorna, under strumporna, på mina fötter har jag ortroser, jag får tejpa händer och speciellt fingrar + ha skenor för att dom ska hålla sig på plats.
Ju tajtare jeansen är, desto bättre hålls mitt bäcken och mina höfter på rätt ställe när jag rör mig, inte alls bekvämt tänker ni, JO säger jag .

9. Att inte bestämma saker !
Det är svårt att göra planer med mig, ofta säger jag, ja det vore kul MEN vi får kolla av alldeles innan. För jag mår så otroligt olika från dag till dag. Och att då bestämma saker som jag sedan måste blåsa av det är inte roligt..

10. Humor !
Detta är bland det viktigaste jag har när jag fejkar att jag är ” normal ”. Att kunna skratta åt sig själv och kunna titta tillbaka på situationer som uppstått  och ändå kunna le.

Sååå …
Ja jag fejkar mig igenom dagarna rätt bra med min sjukdom ..
Men det måste jag göra.
Har hört så många saker senaste åren allt från att jag är lat till överkänslig och borde rycka upp mig, ja och jag har tom fått höra att

– Du är ju inte alls sjuk , du söker bara uppmärksamhet och vill vara i centrum .

Har lärt mig att inte ta åt mig allt för mycket av kommentarer och gliringar från dom människorna som faktiskt enligt mej är fruktansvärt Elaka , istället försöker jag njuta av dom jag har nära mig som tar mig för den Mela jag är trots mitt fejkande ..

 

Jag borde

Inte brytt mig om det den andra mamman sa på förskolan men ändå kan jag inte låta bli .. Jag blev så ” tagen på sängen ” av hennes , klumpiga ? , kommentar först att jag lät det vara , men sen när det bara fortsatte hoppa grodor ur henne så tog jag min väska och Lillefot och gick till dom andra mammorna i rummet bredvid …

Du ser verkligen inte ut som en riktig mamma med allt det där sa hon samtidigt som hon pekade på sitt egna ansikte för att visa att det va mina piercingar hon menade …

Att förolämpa mig , ptjaaa , det kan jag väl ändå ta , för ja hon sa det med den där nedvärderande tonen så det va en förolämpning … Men när hon sedan gav Lillefot en gliring så blev jag … Arg ? Ledsen ? Ja både och men framför allt tyckte jag synd om henne som är en sån trångsynt och ” ful ” människa att hon måste hävda sig genom att prata ner andra 

Hur mycket väger han sa du ? Men oj , då är han alldeles för tjock för att kunna må bra . Han måste gå ner !

Min son mår exemplariskt ! Får alltid av våran barnmorska sånt beröm för att han är så glad , framåt och följer sina kurvor jättefint .

Och hade han nu vägt för mycket , varför rör det henne i ryggen ?  Varför ens kommentera detta egentligen ? 

Och varför sitter jag nu här och blir mer och mer irriterad .. Tänk som en gås tänk som en gås !

Må gott alla fina människor som finns där ute för oss och älskar oss med eller utan extra kilon och piercingar ❤️

Hon Trampar vatten tills hon når botten

Jag kämpar. Jag gör verkligen det. Men jag kan inte styra över att ämnesomsättningen i min hjärna förändras och att balansen mellan olika signalsubstanser gör detsamma. Hur mycket jag än ler så finns där alltid svärta, tyngd och hopplöshet. Hur positiv jag än försöker vara så kommer negativiteten från ingenstans och tar livet av den sista gnistan.
Det här är inget jag rår för, det är som sagt saker i hjärnan som styr över mitt mående även om jag försöker påverka allting till det bättre

Och jag tar mig upp ur sängen varje morgon, jag träffar vänner och jag gör saker. Jag spelar musik, läser om mindfulness och äter mat. Jag ler, tänker positivt och jobbar med att få dagarna att funka Jag ligger inte kvar i sängen och drar täcket över huvudet och låter det vara som det är. Jag kämpar verkligen för att gå emot allt det där som vill trycka ner mig.
Men det tycks så hopplöst för mörkret ljusnar inte och oroligheterna tycks större än igår.

Så vad gör man? Jag vet inte. Man får väl helt enkelt bara hålla ut, försöka hålla huvudet ovan ytan och trampa vatten tills man en dag plötsligt bottnar. För det kommer vända. Frågan är bara när och hur? Men jag tror att min starka vilja kan ta mig långt, åtminstone intalar jag mig det !

Varning till mig själv !!

Innan jag skriver nånting annat här så vill jag passa på att uthäva en varning.

Till mig själv.
Lyssna noga nu Mela, för jag vill att du ska veta att det strosar runt en person i din omgivning som utger sig för att vara din ”vän”.

Denna person är egentligen inte mycket mer än en myglande narcissist på maskerad.
Du behöver inte ödsla tid på något meningslöst tänkande eller letande när du läser det här, för du vet  nog innerst inne vem denna personen är som det rör sig om.

Du ska istället rikta in dig på frågan: do you got the guts to do something about it ??

Det blåser verkligen på min vardag i dagsläget, och mycket tycks ha hamnat i gungning.
Både på bra sätt och dåliga sätt ..

Tacka fan för dem sakerna som håller balansen. Där ingår t.ex. en vän,en kärlek  och ett starkt hopp, om nånting bättre.

Men det finns ju också dem som lätt rubbas av vinden, kanske för att stoltheten väger över på ena sidan.
Eller för att det omöjligen kan finnas tillräckligt med självrespekt för att det ska kunna uppstå en jämn balans.

Jag skulle vilja testa, bara testa att måla upp en bild full med färger som jag anser symbolisera min önskan om mitt liv och allt jag vill ha i det.Sen sätta upp en annan bild bredvid som innehöll alla dem färgerna som är min verklighet. Sen skulle jag vilja leka en lek. Finn fem fel, jag skulle kunna finna det tiodubbla. Minst.

Jag är arg, råförbannad , rent av riktigt jävla ilsken.
Och ni som känner mig VET att det är sällan jag blir arg, förbannad eller stridslysten

Varför?

Ovesäntligt. På vad? Mig själv.

För jag har blundat, låtsats, spelat med.
Det har pågått helt synligt, nästan som om det bett mig göra nånting åt det, men jag har valt idiotin framför förnuftet.Jag har helt enkelt tittat bort varje gång min flimrande rivningskåk har lagt näven för munnen på mitt medvetande.

Mitt medvetande vill skrika, vråla allt som oftast gråta.

Men jag låter det inte ens viska. Det här är mitt vilsna faktum.

Men det som gör mig mer frustrerad än detta är att jag kommer fortsätta göra så här mot mig själv.
Jag vet inte hur länge, men jag vet att det är för länge.
När ska jag sluta vara så dumsnäll mot alla som bara utnyttjar det, rider på det och aldrig ger mig något tillbaka ??

 

 1075071_135115203365179_1810527510_n