Road Trip

Ska bli otroligt skönt att komma från Skåne några dagar .. Närmare bestämt Västra Götaland … Gbg , Lidköping , skara och Nossebro står på schemat .

Nu ska Volvon ut och rastas 🙂 

Tystnad …

Läste våran sms konversation igår kväll .. Va sedan in på kontakter för att radera kontakt , men kan inte det än …

Tystnaden är öronbedövande !! Saknar dig dig så fruktansvärt mkt Sverre .. ❤️ 

Gone Fishing

Jag har haft en oroskänsla ett tag.. Sist vi pratade mådde du inte alls bra, och jag har sedan försökt få kontakt.. Utan resultat !

Hörde ” din låt ” på radion för några dagar sedan, den spelas aldrig (!!!)
Den låten du alltid sagt du vill ha på din begravning .. Gone Fishing ..

Idag fick jag det bekräftat.
Du finns inte längre hos oss.. Kroppen orkade helt enkelt inte längre.

Jag minns fortfarande dagen vi lärde känna varandra, kvällen vi började prata .
Jag slog alla deltagarna med hästlängre i ett musikquiz, och sedan dess, fanns du i mitt liv.
Dagligen hördes vi av på Sms eller FB, och några gånger i veckan pratade vi i telefonen, ibland i flera timmar.. OM ALLT !

Att nu vänja sig vid tystnaden kommer blir otroligt svårt.
Jag kommer sakna dina meddelanden och samtal .

Allt vi har gått igenom !
DU va den största klippan för mig när jag lämnade livet i Lidköping, du peppade mig när jag kände att – jag orkar inte mer nu !! .. Du fanns där … Hela tiden !

Är så otroligt tacksam att jag fått lära känna en människa som dej.
Tack så mycket för dom här åren du funnits …

Sov så gott min Älskade Sverker ! ❤


Kan inte hjälpa det.. Vet att det sista du ville va att göra mig ledsen !
Men nu på kvällen brast det helt enkelt helt …. Fan Sverre !! 

Domen blev

En Tromboflebit i nacken och en i axeln .. 

Bam ! Tji fick du Mela !! / Mr.Eds 

Nu väntar 6 veckor med sprutor , varje morgon med blodförtunnande , sen återbesök hos koagulationsenheten igen. Men jag fick svar över varför min nacke och axel är så fruktansvärt öm . Och läkaren trodde även att den hemska huvudvärken beror på detta som nog legat och spökat .

En Ny MR röntgen är på G , för han tyckte ändå att jag ska kollas med regelbundna mellanrum nu iof mina problem med proppar och blödningar .. 

Trött … Så sjukt trött ..

Kan nästan räkna timmarna jag sovit denna veckan på en hand , så om jag inte va trött vore väl konstigt . En jobbdag kvar , sen är det äntligen helg .. 

Sov gott ! 🌛💫

Kroppen vibrerar

Kroppen värker ilsket.…det känns som en dieselgenerator står och pumpar på smärta inne i benmärgen och ut i skelettet, vidare ut i varenda mjukdel i kroppen, och ni som känner mig vet att det finns MYCKET MJUKT på den här  sabla kroppen!!
*blinkar med ena ögat och pekar på skröpplet till kropp*

Det mal och mal och jag hör det vibrerande, irriterande, durrande ljudet från den där generatorn…. det irriterar mig nåt fruktansvärt och jag känner mig inte som en charmig och trevlig människa att vara med nu på kvällen .Alla ljud och ljus runt omkring mig uppfattar jag så fruktansvärt mycket starkare än en normal dag, och på de så kallade normala dagarna så är jag än mer ljud och ljuskänslig än vad smärtfria människor oftast är.
Jag blir så lättirriterad dessa dagar och jag känner hur hjärtat dunkar liiite snabbare men ändå lätt på nåt vis, nästan som att det inte vill störa mig eller göra det värre för mig än vad jag redan har det!Min andning är ytligare och jag hör mig själv nästan sitta och flåsa lite i soffan. Mina nära är nog rätt van vid det för dom  undrar aldrig varför jag låter som om jag sprungit en mil när jag ligger här med telen i handen.

Såna här kvällar trivs jag bäst alldeles ensam, det ska helst vara knäpptyst och det gör inget om det regnar och är supertrist utomhus…. tvärtom, det känns skönare så!
Jag kan inte koncentrera mig på ett vettigt samtal och det finns inte en chans att jag skulle kunna lösa rubiks kub en sån här dag…. inte ens ett barnkorsord!
Att skriva mitt eget namn på ett papper kan vara en svårlöst uppgift för jag får inte ut bokstäverna i rätt ordning varken ur munnen eller på pappret!

Dessa kvällar  är de enda kvällarna som jag läser om det jag skriver i mina blogginlägg, för fingrarna följer inte mina tankar kring hur orden ska formas genom mitt tryckande med tangenterna…. en ”vanlig” dag så publicerar jag alltid mitt inlägg utan att korrekturläsa det.
Jag vill att det ska kännas att jag skriver direkt ur själ och hjärta och att jag inte är så noga med att det ska se perfekt ut…. för jag vet att alla ni som läser ändå förstår vad jag menar…trots att jag kanske kastar runt några bokstäver eller låter en och annan utebli!!Det är otroligt vad smärta gör med en människa, hur den förändrar personligheten och vrider runt så illa i kroppen att man skulle kunna göra vad som helst för att få lite liiiite lugn i kroppen….bara en stund…fem minuter bara….ge mig fem minuter utan smärta så jag kan få samla mina tankar, ta ett djupt andetag och slappna av lite!!Minsta lilla beröring eller tryck som blir för starkt gör att smärtan känns som att den ska spränga hela kroppen på mig. Omnågon håller i min hand och råkar klämma lite för hårt så gör det lika ont som att klämma den i en kökslåda!!
De här dagarna så vill jag att alla ska läsa mina tankar och bara vara intill och få mig att känna mig omhändertagen att ingen inte ska utmana ödet och retas med mig ens kärvänligt, för jag tål det verkligen inte, jag blir galen .sur, vresig och ocharmig och det vill jag verkligen inte vara mot någon.
Men jag kan inte hantera mina känslor när jag har så här ont….

Ni behöver inte säga ett ord, bara vara intill mig!!
Eller….ja ni får gärna fråga om det finns något ni kan göra för mig för att det ska kännas lite bättre, jag vill inte BE om hjälp eller BE om att ni ska stryka mig försiktigt över handlederna som värker illa eller bara hålla en hand över en av höfterna som värker på grund av att höftledskulorna hoppar ur sitt läge vid varje steg jag tar eller så fort jag vänder mig om i sängen eller soffan.
Det liksom kluckar till ordentligt och jag känner att kulan glider ur sitt läge för att ganska så snabbt efter ploppa tillbaka igen. Det hugger vid varje kluck och jag tappar andan lite snabbt för att lika fort ta ett djupt andetag för att försöka slappna av och lindra den blixtrande smärtan som hugger till i min kropp!!

 

Vi har levt tillsammans med min smärta så länge nu att jag tycker att jag inte ska behöva påminna om vissa saker. Men det är samtidigt inte lätt för min familj… att behöva viska för att normal samtalston låter som om folk står och skriker mig rätt in i öronen kan ju vara svårt att komma ihåg.

Att förstå eller föreställa sig hur det låter eller känns för mig på det här skitdagarna kräver jag inte… jag tror det är omöjligt för en som aldrig upplevt svår smärta under långa perioder jag  menar verkligen inte att alla ska rätta sig efter mig och att jag ska få styra och ställa som en pascha här på soffan medans jag äter chokladpraliner och pillar mig i naveln för att sedan ringa i min lilla klocka intill mig när jag vill ha vindruvor eller ett palmblad fläktandes över min kropp som också lider av värmevallningar och extrema svettattacker och i nästa sekund frysa så jag skakar.
Jaa…jag svettas och är supervarm varvat med att jag blir iskall och fryser så nervbanorna stelnar till i kroppen ..

Nä gott folk svälja mina piller och försöka sova … Orkar inte ens läsa igenom allt jag skrivit nu för det står inget vettigt och det är bara massa hoppande mellan ämnena.
img_2705-1

Sömnlöst

Inte lyckats somna ännu .

Smärta i höfterna samt ryggen så jag tror den ska Gå av vilken sekund som helst . Behovsmedicin intagen , men inte direkt nån skillnad smärtmässigt .

Däremot sätter tankarna igång när medicinen börjat verka . Ångesten knackar på , vilket inte gör det lättare att sova ..

Snart vaknar nog Lillefot också , men Frams till han slår upp sina små blåa väljer jag att ligga kvar i sängen och bli vän med ångesten med avslappnings övningar som går på låg volym . 

Tur man är ledig i morgon !